Klyschigt men oftast sant. Jag läste nyligen på ett forum, om och för instruktörer, om en tjej som kände sig handfallen och behövde tips vad gällde hennes kunds hund. Texten löd något i stil med att hunden gjorde alla i huset galna eftersom den skällde så mycket, ibland kunde den sitta i timmar vid fönstret och skälla. Avledning i form av godis som kastades ut hjälpte inte.

Som med alla forum så fylldes snart hennes inlägg med tips och råd hur hon borde gå tillväga. Tack och lov var ett av dem första svaren mycket klokt och tipsaren menade att hon måste hitta orsaken till beteendet,  att kartlägga orsaker och förstå syftet, först därefter se på lämpliga lösningar. Hon menade att alla beteenden har en orsak – jag håller med!

Andra funderade på om hunden var understimulerad, eller kanske tvärtom, överstimulerad. Att lek och samarbetsövningar som kontakt skulle göra att beteendeet (skälla konstant vid fönstret) skulle minska. Någon tyckte mer passivitet. Det som fascinerade mig mest var att personen hade fått ca 15st tips innan det var någon som frågade vilken ras/raser det var. Personligen tyckte jag som tidigare nämnt att det första tipset att ta reda på orsaken bakom beteendet innefattar att man studerar raskunskap även om denne inte utförligt uttryckte sig så. Men skrämmande var att flera personer inte tänkte på  hundens ursprungliga arbetsuppgifter  först, det visade sig senare att den här hunden var en blandning av Lhasa Apso och Chihuahua (!). Låt mig citera en beskrivning av dessa rasers arbetsbakgrund:

”Hundarna är specialister på att vara sällskap och har haft en stor social funktion. De flesta av dessa raser är de enda som varit sällskapshundar utan bisysslor. Men många av de småväxta raserna kan också vara riktigt kaxiga och utmanar såväl andra dvärghundar som betydligt mer storvuxna raser. Ska man spekulera i orsaken kanske man kan finna ett samband i rasernas ursprungliga larmfunktion, att varna för såväl mänskliga inkräktare som olika djur, t.ex ormar, råttor och andra hunddjur.”

Din Hund, A.Geneborg, K.Malm mfl.

Det är alltså av yttersta vikt att vi beaktar hundens arbetsbakgrund i första hand, många gånger hittar vi svaren där. Själva orsaken till ett beteende. I ovannämnda fall kan jag tänka mig att rasernas larmande funktion gör att hunden varnar när den anser att det behövs, vilket då verkar vara väldigt ofta om dem bor i ett tätbebyggt område. Att båda raserna har ett stort socialt behov bör man också räkna in i utredningen. Det framkommer nämligen senare i kommentarerna att hunden endast är 11v och har ”hållt på” så här sedan ankomst. Det framgår dock inte om den enbart gör detta då den är själv hemma (om den är själv?) eller även med sällskap. Slutligen så måste man dessutom hitta verktyg och övningar att få bukt med problemet. Det är JUST DETTA som hundägaren efterlyser, en lösning. Ibland kan det finnas snabba lösningar men mer vanligt är att dem kräver sin träning. Och krasst, vissa beteenden kan vi inte helt ta bort, eftersom hunden är avlad och framtagen från ett ursprungligt arbete där vissa beteenden varit behövda och viktiga. T.ex den vallande hundens ”eye”, att kunna fixera en grupp djur med en intensiv blick. Samma blick som mina hundar gärna använder i möte med andra hundar, och som då ofta tolkas som hotfullt av dem mötande hundarna. Eller gråhundens intensiva skall när den funnit älgen och ska meddela sin jägare, samma gråhund har förstås lätt att ta till skallet i andra sammanhang också. Det viktiga är alltid att förstå sin hunds beteende, själv eller med hjälp av t.ex instruktör. När man vet orsaken eller orsakerna till beteendet är det lättare att hitta lösningar för att komma till rätta med det. Med min rubrik på detta inlägg så tänker jag att hunden alltid har rätt, det finns alltid en orsak till ett beteende. Sen har även kunden (ägaren) rätt  att vissa beteenden vill man förminska eller förstärka, och då måste man hitta lämpliga metoder för detta.

När vi arbetar med hundar och dess ägare vet vi att det dels handlar om att kartlägga ett problem och sedan även bemöta hundägaren och hjälpa denna förstå och hantera beteendet. Det gäller också att våga ta hjälp utifrån, som exempelvis denna tjej gjorde via forumet, eller till och med hänvisa till hundpsykolog/problemutredare. För ibland tror jag att det är svårt att bedöma om beteendet (för hunden, ägaren eller båda) är så stort att det krävs mer kunskap än vanlig hundinstruktörsbasis. Det är alltid bäst att vara ärlig, känner man sig osäker eller problemet för stort så gör man varandra en tjänst om man erkänner detta och hänvisar till någon med mer erfarenhet i ämnet.

Ibland kommer jag på mig själv, att rya åt hundarna som skäller. Häromkvällen kom sambon hem sent efter arbetet, och det gladde mig att Rolex (Schäfer, 5 månader) skällde ett par rejäla skall för att sedan tystna när handtaget sänktes och han kände husses lukt. Mina barn sover trots hundskall och eftersom vi bor ute på landet så är jag glad att mina hundar vaktar. Självklart ryade jag inte åt honom, utan jag lät det hela bero men jag hade nästan kunnat tänka mig att berömma honom. Många gånger tror jag dock att vi i vardagen har lägre tröskel för stress och ljud (allra helst om man bor tätbebyggt och inte vill störa andra) varpå man många gånger bråkar på en hund som egentligen bara sköter sin uppgift. Men just DÅ sover barnen som inte ska vakna, eller ett intressant tv-program pågår osv. och vi vill helst inte bli störda och kan säkert många gånger tolka hundens agerande som att den jävlas. Jag förmänskligar själv gärna mina hundar när jag pratar om dem, men med vetskapen av att det är en humoristisk tolkning och inte ren fakta.  Dvs. vad som faktiskt är HUNDENS BETEENDE utifrån dess leverne som hund och vad som är min version som människotolk.

Golden Retrievern som kommer bra på inkallning men inte när det finns vattenpölar i närheten:

Förmänskligande: ”Nu vet han att jag inte kan få tag i honom och att jag hatar att duscha honom, därför springer han till lerpölen”.

Trolig anledning: Rasen är en utpräglad apportör i såväl land som vatten, så önskar man slippa bada sin hund ofta bör man välja en annan ras. Lösning: Långlina för att kunna stoppa hunden eller aktivt träna inkallningen att fungera även vid en så svår störning som inbjudande vatten.

Jack Russeln skäller på något utanför och ägaren ryar att den ska vara tyst, den tystnar men morrar sedan ett tag till:

Förmänskligande: Typiskt att han ska ha sista ordet!

Trolig anledning: Det fanns en anledning att skälla/vakta/varna men hunden tog åt sig av sin ägares tillrättavisning, dock kvarstår känslan och anledningen hos hunden, det är fortfarande något utanför som är värt att vara misstänksam mot.

Tänk därför större och längre när du tolkar din hund och dess beteende, ingen hund jävlas eller vill retas och sätta sin ägare i dålig dager. Det är olika anledningar som gör att hundarna reagerar med olika beteenden, en del önskvärda och en del mindre önskvärda. Hundarna tolkar dina sinnesstämningar enormt bra och känner när du är arg, tillfreds, stressad eller glad. Därför tror många att hunden förstår vår arga utskällning (om att den t.ex inte får smita) men hunden läser istället av ditt hotfulla kroppsspråk och visar med sitt eget att den känner sig kuvad och vill blidka dig. Det är inte alltid så att hunden förstår konsekvensen av sitt beteende (rymma efter vilt) och din tio minuter försenade utskällning när hunden väl kommer tillbaka. Resultatet inser du kanske först nästa gång då hunden jagar igen trots den rejäla utskällningen sist. För att belöna eller korrigera ett beteende måste det ske precis i den sekund som hunden utför det, annars förstår den inte innebörden av det. Vill vi förändra en hunds beteende måste vi alltså inte bara förstå det, utan dessutom hantera beteendet när det pågår. Oavsett metod och övning så vill vi få hunden att förstå vilka beteenden som är (enligt oss) tillåtna och vilka som är förbjudna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...