Alla inlägg under mars 2013

Av Caroline Svärd - 24 mars 2013 16:00

Idag fyller vår älskade Roy 10 år, det har firats med att han deltagit på dagens klickerkurs (han älskar såna kurser där han får agera "figurant") samt tårta och märgben. Eftersom jag hade tagit över 5-åriga tiken Oriana vid tiden då mina föräldrar köpte Roy som valp (2003) så har han alltid varit liten i våra ögon. Uppfödaren kallade dessutom valpkullen för "bebisråttor" varav Roy glatt kom springandes när man ropade "bebis". Oriana nådde den fina åldern av 12 år och fick somna in sommaren 2011, och trots att det snart är två år sedan så ser jag fortfarande Roy som liten, trots att han nu tagit över tronen som ÄLDST I FLOCKEN. Hm, min (vår) lilla Roy kan väl inte bli gammal...?


    

Roy & Oriana 2004 när dem förvånade får se igelkotten mumsa i sig Frolic (utkastat på gräsmattan).


Börjar inse att han faktiskt ÄR gammal och får en aning ångest i kroppen. Bara tanken på att han är äldst av hundarna och "på tur" gör mig ledsen. Han får aldrig gå bort! Men så säger man väl om alla hundar? Minns sista tiden med Oriana, man hoppades in i det sista att hon skulle friskna till och kanske bli 13 år, eller 14 år, eller mer... Men så kom den där dagen då man fick fatta det svåra beslutet. Men som alltid så tar man sig igenom det, vardagen gör ingen paus och livet rullar liksom vidare. Såklart att sorgen blir aningens lättare när man fortfarande kan glädjas åt 12 andra hundtassar i hemmet, däribland Roy. Bebisroy...


    

Roy nyss hemkommen till mina föräldrar, 2003. 


Jag fortsätter leva efter "Carpe Punctum" = Fånga ögonblicket!

Som jag skrivit i tidigare blogginlägg så påminner djuren och barnen oss om detta, varför sörja gårdagen eller oroa sig över morgondagen när vi lever här och nu. Och just nu är Roy en frisk och pigg Border Collie som njuter av livet på Ekeby Udde mixat med rallylydnad, regelbunden friskvård och som första kursassistent. Jag fortsätter älska varje dag med honom och tänker vara i nuet just där han är.


 

Roy vallar 2010.


Han har lärt mig så otroligt mycket och det fortsätter han med, lärdomar som jag kan applicera på andra individer och misstag jag inte gör om. Han har verkligen följt mig genom min karriär inom hundkunskap, från instruktörsutbildningen till problemhundar, vallning och debut inom tävlingsgrenen rallylydnad.


 


Om ytterligare några år då vi båda är äldre så kan jag stolt klappa om Roy och minnas MASSOR med fina upplevelser att skratta åt. Mål vi har uppnåt, misstag vi gjort, busiga trix, utveckling med mera. Än har vi kvar saker att göra och drömmar att uppfylla, och så länge Roy "is going strong" så lever vi fullt ut och varje dag.


Hoppas du också gör det med din fyrfotade vän, idag, nu!


Av Caroline Svärd - 17 mars 2013 18:00

Idag startade Klickerkursen som går i 3 steg, fem ekipage med hund och två åhörare. Det är första gången jag gör ett upplägg på det här sättet, olika delkurser där man har möjligheten att gå samtliga delar eller enbart vissa om man önskar. Spännande!


Första delen hade ett innehåll som liknar mina "prova-på-dagar" i klickerträning. Vi pratade kring klassisk och operant inlärning och fördelarna med klickerträning kontra traditionell träning. teorin blandades förstås med mycket praktik för att ge ägarna så mycket förståelse som möjligt. Dem fick klicka in sina egna hundar (lära dem att klick = belöning), dem fick träna min Roy (som älskar denna typ av kurser!) samt det mest lärorika av allt: Vi klickade varandra, dvs. en är "hund" och den andra är "tränaren". Tränaren bestämmer ett trix som publiken får veta om men inte "hunden", och sedan gäller det för tränaren att få sin hund att lyckas med trixet genom klickerträning utan att prata! Precis som det fungerar i verkligheten när vi arbetar med våra jyckar. Som vanligt bjöd denna lek på många skratt och stor insikt för samtliga. En insikt som är viktig inför nästa söndag då vi ska gå igenom dem fyra stegen till att bli en supertränare   


Blev så inspirerad av kursen att jag påbörjade nya trix med alla mina hundar.

Tina = Backa bakåt, detta eftersom hon gärna erbjuder det frivilligt = lätt att shejpa.

Viper = Gå mellan mina ben, ett roligt freestyletrix och bra för bakdelskontrollen (när det är klart).

Roy = Ett nygammalt trix där han ska stoppa en ring på en pinne (barnleksak i plast, med varierade storlekar på ringarna). Det syns att vi tränat det för länge sedan, men det är långt ifrån färdigt. Hoppas kunna filma och återkomma om hur träningen fortskrider   


Bifogar ett par gamla bilder på min söta Oriana när vi övar på att rulla runt tillsammans!

     

Av Caroline Svärd - 11 mars 2013 08:08

I helgen tränade jag lydnad med mina väninnor Caroline Grauers och Ida-Mari Palmqvist, vi ser till att ses varje söndag för att träna ihop. Vi är alla på olika nivåer men faktum är att vi upplever det som ngt positivt, eftersom vi har olika erfarenheter med oss i bagaget så blir kombinationen mycket bra. Jag vill därför slå ett slag för TRÄNINGSGRUPPER igen! Se gärna mitt tidigare inlägg om min rallyträning med Team PRO från i höstas.


 

Jag & Viper


Nu tänkte jag dela med mig av några tankar kring stadga.

Vad betyder egentligen stadga? Tävlande hundmänniskor syftar oftast till att hunden är trygg i en position, att den behåller sin position oavsett situation och inväntar nästa kommando. Helt enkelt ett inlärt beteende (som allting annat). I vardagslydnad pratar man istället mer om passivitet och att hunden är störningstålig, dvs. att man tränat hunden att vara lugn och trygg i olika situationer trots störningar runt omkring, t.ex utanför affären, vid parkbänken, på en hundtävling, café, i väntrummet hos veterinären osv.


Detta är mycket viktigt och något jag lär ut på mina valpkurser! Att träna hunden i att vara avslappnad och lugn,  gynnar vår relation och framtid avsevärt. En hund som kan koppla av i alla tänkbara miljöer är en hund som kan följa med sin familj överallt och som besitter en god trygghet. Med valpar börjar man tidigt med ensamhetsträningen, man slänger soporna, gör kortare ärenden för att sedan successivt förlänga stunderna hunden är ensam. Passivitetsträningen bör ske på exakt samma sätt, lika viktig att träna inne som ute. Inomhus kan man använda sig av en bur, eller en grind och avgränsa hundens yta. Man kan även knyta upp hunden i ett koppel en stund. Korta, korta stunder för att sedan öka tiden och avståndet till dig/familjen. Eftersom jag har flera hundar lär de sig snabbt att vänta på varandra under träning, när Viper var liten använde jag mig av ett kompostgaller. Han kunde se mig & Roy träna men kunde inte komma springandes och störa. Även om Viper gnydde lite och blev exalterad över att se oss så ignorerade jag bara honom. När han var tyst och lugn, bytte jag genast, Viper fick komma ut och träna och Roy fick istället ligga passivt och se på. Denna formel är enkel och Viper insåg snabbt att det aldrig lönade sig att pipa, gny och gnälla utan att hans lugn och tystnad istället gav honom chansen till den roliga träningen. Idag behövs inte ngt galler utan alla mina hundar kan ligga lösa på anvisad plats och vänta på sin tur. Detta ÄVEN om jag leksaksbelönar och kastar godis åt den hund jag tränar. Och detta ÄVEN om jag är utomhus i stan, på hundklubben, i skogen osv. T.o.m vår Vorsteh Tina som kom till oss förra påsken 5 år gammal, lärde sig snabbt denna princip, även om det tagit längst tid med henne. För att få vara med, och framför allt få träna, gäller det att vara tyst och lugn i väntan på sin tur. Men om jag bara har en hund då, tänker ni? Gör likadant! Använd koppel eller galler och vänj hunden vid att ni gör ngt annat, det kan vara trädgårdsarbete, städning inomhus, sparka boll med barnen osv. En liten stund om dagen där hunden måste vara själv på anvisad plats medan ni gör andra saker ger er en lyx resten av livet. Att kunna lita på sin hund i olika situationer är guldvärt, det blir roligt och enkelt att ta med sin fyrfotade kamrat oavsett vart man ska. Under mina hundars tidiga år lägger jag in mycket av denna träning, speciellt då dem är av vallhundsras och därför enormt aktiva. Jag vill att dem ska ha lika bra passivitet som aktivitet. Dem älskar att följa med på upptåg och äventyr, och eftersom jag arbetar som hundinstruktör och hundlärare på en gymnasieskola så måste mina hundar kunna koppla av i nya miljöer och bland andra hundar. Jag har på senare år även blivit en tävlingsmänniska vilket innebär att jag reser till många olika klubbar och för att mina hundar ska kunna prestera maximalt måste dem vara vana att koppla av trots alla störningar och ljud som finns på en tävling, annars riskerar jag att vi gör en dålig insats om min hund påverkats av omgivningen i flera timmar innan vår start.


I bilen:

Roy har alltid älskat att åka bil, han sover alltid under resan, och väljer gärna att ligga i skuffen om bagageluckan är öppen hemma på gården (jag lämnar den öppen så att han har möjlighet att hoppa in). Hundar gillar ju dessutom att ligga på en upphöjd plats! Viper däremot har redan som liten visat att han inte är förtjust i bilar, varför vet jag inte, kan hända att han mår illa trots att han aldrig kräkts. Han hoppar in och ur när jag ber honom, men ser alltid lite ängslig ut när man går till bilen ungefär som om han helst vill slippa. Väl inne i bilen sover han dock alltid tryggt. Jag har gjort likadant med honom som med Roy, att träna passivitet. Till en början fick dem vara i bilen kortare stunder utan att vi åkte någonstans, det gav Viper både passivitetsträning, bilträning och ensamhetsträning på en och samma gång (!). Om vi åkt bil så lät jag dem alltid sitta kvar en stund i bilen när vi kom hem, oftast med bagageluckan öppen (beroende på årstid) så att dem har möjlighet att ha se ut genom grindarna. Detta har gjort att dem är lugna även när bilen stannar och bagageluckan öppnas eftersom dem inte vet om dem får följa med ut eller om dem ska koppla av en längre stund innan något händer. Många missar denna viktiga detalj! Flera hundar är lugna och trygga så länge bilen rullar, men så snart man parkerar står dem upp, piper och kanske hoppar och t.o.m skäller. Vänj istället hunden från början att bilen inte alltid innebär aktivitet, utan att även en stillastående parkerad bil kan innebära fortsatt passivitet. Detta har gett mig ytterligare ett alternativ idag och jag kan stolt ta med mig hundarna även om dem får sitta kvar i bilen. Dem är tysta, lugna och avslappnade oavsett var jag parkerar min bil eller vad som händer utanför. Jag behöver inte oroa mig för att dem stressar och konstant skäller på förbipasserande människor och djur.


I buren:

En del burtränar sin valp från start, så att valpen snabbare blir trygg (att begränsa en hunds yta hjälper den att koppla av). Andra påbörjar träningen lite senare, oavsett så är detta också ett viktigt beteende att lära in. Buren bör gärna vara en storlek större än vad som behövs, och detta tränar jag precis som jag beskrivit ovan. Buren använder jag främst vid tävlingar, men även sommartid på marknader, auktioner eller liknande. Den är också bra när jag är på hundläger eller utbildningar med flera hundar. Även om mina hundar kan ligga löst utan bur så är buren ett bra alternativ för att skydda dem från andra hundar (som ev andra ägare oansvarigt släpper fram) eller från t.ex nyfikna barn som just Roy aldrig uppskattat.


I koppel:

Knyt upp hunden, i ett lagom långt koppel, helst så att den inte trasslar in sig för mycket men den måste samtidigt kunna röra sig i olika positioner. Öva den att vara passiv med dig nära och inom synhåll och öka sedan gradvis tid och avstånd. Använd gärna en sele på hunden så att den inte skadar sig i hals och nacke om den t.ex hoppar.


Tänk på:

- Var alltid lugn och avslappnad själv, det är den känslan du vill förmedla till hunden. Bli aldrig arg på en hund som piper/gnäller/skäller, det kan öka oron och frustrationen hos hunden. Ömka inte heller hunden, om du hela tiden återgår till hunden (arg eller ömkande) så kommer den fortsätta med sitt beteende eftersom varje gång den är aktiv så återgår du till den (vem tränar vem?!).

- Döp beteendet, använd ett kommando som senare ska betyda "vänta och slappna av, jag kommer tillbaka". Om du tävlar så undvik att använda samma kommando som på tävling, t.ex "ligg" eftersom du på tävling vill att det ska vara snabbt och utfört med viss teknik. I vardagen spelar det ingen roll hur hunden lägger sig, eller om den kanske sitter/står upp i början innan den har ro att lägga sig. Välj hellre exempelvis "plats" så att du skiljer på tävlingsbeteenden och vardagsbeteenden där detaljer inte är lika viktigt.

- Återgå till hunden när den är så avslappnad som möjligt, det optimala är om den senare t.o.m kan sova! Men i början får man nöja sig med det lilla, kanske att den är helt tyst eller att den slutat hoppa och sitter ned osv.

- Precis som med ensamhetsträning så är det viktigt att inte göra någon stor affär av återföreningen/frigörelsen eftersom du då skapar en hög förväntan hos din hund vilket leder till att den har svårare att koppla av. Hämta hunden, frigör den naturligt, utan något översvallande beröm. Jag brukar undvika attt hälsa på hundar som hoppar och blir glada.  

- Skynda långsamt! Stadga/passivitet får motsatt effekt om vi ställer för höga krav innan hunden är mogen, då skapar vi istället en orolig hund med ångest.

- Lär känna din hund! Du vet bäst vad din hund klarar av och har svårt för, tänk på att öka störningarna gradvis. En mycket social hund har svårare att vara passiv omkring människor eftersom den har ett stort behov av att hälsa, en bollglad hund kommer ha svårt att slappna av bredvid en fotbollsmatch osv.


Lycka till!


 

Viper fyllde 2 år den 8/3 GRATTIS !!!

Det firades med blodpudding och lydnadsträning   



Presentation


Trofasthund

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards