Alla inlägg under oktober 2012

Av Caroline Svärd - 15 oktober 2012 20:30

Viper har fått en orättvis inledning på sin karriär som lydnadshund hos mig. Allt började förstås innan han var född, uppfödaren skulle göra en mycket intressant parning som jag längtat efter JUST i samband med att vi skulle få vårt första barn. Tveksamheterna över att skaffa valp i samband med barn kändes stora. Dem skulle dessutom anlända ungefär samtidigt, Viper kring den 9maj och My var beräknad till 24maj 2011. Det ska tilläggas att jag på höstkanten dessutom övertygat min sambo om hur idiotiskt det var att ev. skaffa en S:t Bernhardsvalp i samband med vårt första barn... Nåväl, den rara uppfödaren övertalade mig (och jag övertalade sedan min sambo, om än med tveksamma argument...) och efter beslutet kände jag mig glad över att ha första tjing på en hane ur denna efterlängtade kull. Hade förtydligat för alla inblandade att jag inte lovade några meriter under hans första år med tanke på vår kommande människobebis och därmed den stora omställningen.

Det närmade sig påsk och vi skulle flytta till vår egna gård, hinna installera oss i ett par veckor, sedan hämta Viper och låta honom bo in sig för att sedan välkomna bebis till vårt hem. Planen sprack!

Samma natt som vi hämtat nyckeln till huset gick vattnet, lilla My föds 5v för tidigt så sambon ringer "flyttlass-kompisarna" samma morgon vi skulle mötas och han instruerade dem per telefon hur dem skulle göra. Efter 10 dgr på neonatalen i Huddinge fick jag äntligen åka hem med vår älskade My, och efter en vecka hämtade vi Viper. Jag lade krut på en ordentlig grundlydnad och fungerande vardagsfostran helt enligt planen, med mycket social- och miljöträning. Vilket jag har lyckats med och kan klappa mig själv på axeln för.


Men så kommer vi till den övriga träningen, lydnaden. Jag hade tidigt bestämt att försöka lyckas med ett lydnadschampionat med Viper innan jag ev. påbörjar någon rallylydnadsträning (som jag egentligen brinner för). Detta av flera anledningar, men främst för att jag vill få ett ordentligt fotgående och själv ställa om mig från "rally-språket" = dubbelkommandon och mycket kroppsspråk till att bli militärisk och tävlingslik. Vid tillfällen då jag tränade hos uppfödaren, med andra träningskamrater eller gick ngn kurs blev jag alltid inspirerad, men oftast så tappade jag motivationen lika snabbt hemmavid. Roys träning blev alltid prioriterad först, med tydliga träningsupplägg och mål, medan Viper oftast tränades "om jag hann". Gärna ganska ostrukturerat tyvärr. Men mitt största problem var egentligen inte att han tränades som nr.2 eller att han inte fick lika mycket tid som Roy utan helt enkelt för att jag hade fel "ögon" på mig. Jag gick från en erfaren, alert och arbetsvillig Roy till en helt okunnig, ifrågasättande, liten Viper. Inget fel med det, så länge föraren växlar om mentalt, vilket jag inser att jag haft svårt för.


Jag har ofta tittat på Viper genom Roy, och därmed blivit både besviken och omotiverad till fortsatt träning. Han känns oengagerad och kan ju ingenting... MEN HALLÅ?! Jag har ju genomfört samma resa med 10-åriga Roy! Att från början vara en övertydlig lärare med himmelska belöningar, aktiverande inviter och superduperglada tillrop. För att senare börja ställa krav, döpa beteenden, minska hjälper och till sist (om man vill) tävla.Men Viper har ju knappt fått en chans, hur ska han kunna klättra på stegen om han hela tiden går i skuggan av Roy? Oj oj, jag som själv dessutom påtalar detta för många av mina kursdeltagare som envist håller fast vid sina gamla (ibland redan döda) hundar. VAKNA! Du har en ny hund vid din sida, en ny individ att glädjas med och åt. Den kan, och ska, aldrig bli som dina tidigare hundar, utan ses utifrån den individ den faktiskt är.


Precis som i övriga livet. Vi tar med oss många dåliga erfaranheter in i nya situationer som kommer att påverka oss negativt och stänga fler fönster för att lyckas. Vi hänvisar till tidigare händelser, minnen och gör oss själva (och andra) en stor otjänst. Skärpning! Se till din hunds bästa, med rättvisans ögon utifrån den individ det faktiskt är!


Idag fick jag en härlig aha-upplevelse med Viper på Klickertränarutbildningen i Stallarholmen hos Anna Larsson. Vi skulle äntligen träna fotgående, dock inledde jag mitt träningspass med samma gamla känsla; att fotgående är tråkigt, att Viper tycker det är tråkigt och att jag inte riktigt förstår varför jag ens ska göra det (fast jag vill). Konstig matematik det där... Anna gav oss en enkel uppgift = att belöna hundens attityd med målet att först förstärka hundens känsla/sinnesstämning inför momentet snarare än detaljer som att gå i rätt position osv. Och tänk att jag lyckades! Första passet var förstås kass eftersom jag redan hade fel känsla själv men med träningskamraternas hjälp så tvingades jag engagera mig och ha kul, vips hade Viper en helt annan känsla och utstrålade glädje i sitt utförande! Han blev t.o.m så taggad att han satt upp och gnällde i bilen (aldrig hänt!) medan vi tränade dem andras hundar. Så enkelt det kan vara. Det är så logiskt, jag vet ju själv att jag t.ex skulle vara en kass fysik-lärare eftersom jag själv hatar ämnet och därmed troligen skulle lära ut exakt samma tråkiga känsla. Från och med nu är det ROLIGT att träna fotgående och jag lovar att Viper aldrig ska studeras via Roys färdigheter igen.


Fånga ögonblicket, förändra redan idag!


 


  



Av Caroline Svärd - 7 oktober 2012 20:45

Den 6-7/10 arrangerade Trofasthund ytterligare en "Tävlingsinriktad Rallylydnadshelg" som vänder sig till ekipage med ambition att tävla och även till dem som redan tävlar men vill höja sitt resultat. Det är säkert den 10:e i ordningen och mycket är nytt vad gäller materiel, upplägg och övningar. Man lär sig av egna erfarenheter och meriter samt av alla fantastiska ekipage som man får vägleda. Det är den tredje i ordningen som jag ordnar i sällskap med Linda Penttilä, hon har mycket erfarenhet av tävling och träning från både lydnad och agility, och hon har verkligen öga för detlajer och att ge förarna rätt vertyg till fortsatt träning. Hundarna ska ARBETA för sin belöning och som förare ska vi vara TYDLIGA och inte falla för frestelsen att locka och "curla" våra hundar...   


Nytt för i år var att vi hyrt in en riktig domare, Lisbritt Elegård, vilket var mycket uppskattat. Lördagen innehöll en del teori kring belöningar, målsättning, träningsplanering, att döpa moment, och att maxa sin träning på rätt sätt. Ekipagen fick själva välja moment som dem ville få hjälp med, alltifrån nybörjarklass till nya utmaningar i mästarklassen. Söndagen innebar en riktig tävling på ny plats med Lisbritt som domare, mig som skrivare och Linda i vanlig ordning dömande av förarens arbete med hunden. Vi byggde banor i nybörjar-, fortsättning- och avancerad klass eftersom alla befann sig på olika nivåer. Efter lunch delades protokollen ut samt Lindas utlåtande om ekipagens insats. Alla fick sedan ytterligare en chans på banan, och denna gång med avbrott och stöd direkt från oss instruktörer för att göra det tydligare att omsätta vår teori i praktik.


Vi hade härligt väder under hela helgen och det var som vanligt fantastiskt roligt att få vägleda dessa ekipage mot nya höjder och resultat - vi ses på tävlingsbanorna!


Agneta med Chili

Anneli med Fejjan

Elisabeth med Check

Mari med Bodil

Lena med Yessi & Unni


       

Irene med Ella

Av Caroline Svärd - 4 oktober 2012 22:30

Den 29-30 september ordnade Trofasthund en tvådagars kurs i Personspår. Vi började lördagen med en kortare presentation för att sedan röra oss direkt ut i skogen och lägga dem första spåren. Två av deltagarna hade sysslat med spår innan medan tre stycken var helt gröna. Vi gick igenom teknik och taktik innan alla begav sig åt olika håll och kanter. Vi möttes sedan upp inne i teorisalen för att ha en grundlig genomgång av hundens bästa sinne - luktsinnet! Vikten av att förstå hundarnas kapacitet, spårets idé & utförande samt hur man praktiskt går tillväga.


 


En härlig grupp med fin gemenskap från början och vi utbytte många tankar, idéer och erfarenheter med varandra.

Efter ca 1h begav vi oss tillbaka till dem fem lagda spåren och eftersom vegetationen var så gles kunde dem andra deltgarna studera respektive hund & förare i sina spår (med mig hack i häl!) vid sidan av vägen. Tänk att det är lika ljuvligt varje gång man får se en hund arbeta med nosen   


 


Ägarna förvånades själva av deras fantastiska hundar, om än lite tveksamma, så nådde dem alla sitt spårslut och blev både stolta och glada. Spårslutens innehåll varierade från smaskig kattmat till roliga leksaker, förarna kände sina hundar väl och visste vad dem skulle tycka bäst om.

 


Alla fick lägga varsitt nytt spår, och under tiden dem låg till sig, njöt vi av gott fika och pratade ytterligare teknik kring denna mentala stimulans av våra kära familjemedlemmar.

Andra spåret visade sig gå ännu bättre, alla hundar hade redan förstått övningen och det roliga "bytet" som väntade i slutet, tempot och intensiteten var högre hos dem alla.


 

Vi vet ju att det går att lära gamla hundar sitta, så det var en fröjd att se 10-åriga labradoren Gilmour spåra för första gången i sitt liv, och det med bravur!


Dag två, startade på en annan plats och ägarna lade ut varsitt spår i en mer kuperad terräng och aningens längre sträcka. Dem två rutinerade hundarna fick förstås längre spår med både vinklar och övergångar. Medan dessa låg till sig så tog vi en promenad till ett skogsparti där ägarna fick hjälpas åt att lägga spår. En del med en synretning och s.k direktspår, andra lade åt sig själva. Kul att se hundarnas action i denna variant, helt klart att en synretning ger påtaglig intensitetshöjning hos hundarna.

Vidare gick vi sedan tillbaka för att en efter en gå dem tidigare utlagda spåren, och det var än en gång helt fantastiskt att se hundarna rent av "dansa" sig fram. Mycket lek och beröm vid samtliga spårslut!


En underbar helg med vackert väder och härliga ekipage!

Tina med dansksvenska hunden Roffe

Calle med sin dvärgschnauzer Frasse

Astrid med sin unga Lagotto Totte

Caroline med Schäferblandisen Joppe

Anki med sin gamla labbe Gilmour


Bra kämpat! Fortsätt nu aktivera era hundar med spår, dem älskar det!


 



Av Caroline Svärd - 1 oktober 2012 22:29

   Sist jag bloggade så beskrev jag min långa resa från ordinarie hundägare som fick upp ögonen för en ny hundsport, till vår sm-satsning, och nu kan jag titulera mig som Svensk Mästare inom densamma. Wow!


Tack till mina närmaste teamkamrater Elisabet Lekebjer & Linda Penttilä, utan er hade vi aldrig nått fram!

  

Tack till min familj som stöttat mig i allt vad gäller förberedelser, barnvakt, hundpassning, fotografering mm.

  

Ett STORT & VARMT TACK till alla som peppat, stöttat, hejat och trott på oss hela vägen. Från mina första tävlingar till Riksmästerskapen 2010 och nu senast det första officiella svenska mästerskapet i Rallylydnad. Förutom min egen utbildning och träning har alla ni kursdeltagare gett mig enorm erfarenhet och bra idéer vad gäller träning och tävling.

  


Målet var att vinna SM, det kan jag inte sticka under stolen med. Vårt team P.R.O har satsat hårt hela senaste året och ända in i det sista har vi kivats med varandra och skojat om vem som ska stå högst upp på pallen. Att det i slutändan skulle innebära att Elisabets hund skadade sig och dem därmed inte kvalade in till SM, samt att Linda gör en rejäl förarmiss på kvaltävlingen så att hon inte går vidare kunde ingen av oss föreställa sig. Linda ville bearbeta den bittra baksidan ensam på hotellet och lämnade tävlingsplatsen tidigt på lördagen (med full förståelse från oss andra).

 


Känslan på kvalbanan var fin och jag tyckte att vi hade en otroligt lugn och fokuserad runda, att vi på lottningen dagen innan fick nr.2 kändes enbart som ett stort plus. Resultatet blev 193/200p. och en 7:e plats. Jag njöt av vår prestation och kände mig både stolt och nervös inför att faktiskt få slåss om guldet dagen därpå.


Teamet var vid min sida hela tiden och min kära familj (sambo, dotter och föräldrar) fanns också med under hela helgen. God middag, bra sömn och härliga skratt var en perfekt uppladdning inför den stora finalen.  Som vanligt nervös men Linda gav mig en (ombedd) örfil och beordrade mig att "skärpa mig". Sagt & gjort, med tungan rätt i mun gick vi över plastbandet och in på banan som så många gånger förr, men med ett guld i sikte. Konkurrensen var väldigt hård i toppen och jag visste att det inte skulle finnas utrymme för några missar, helst inga alls. Tidigare har vi som bäst presterat 99/100p. i mästarklassen, och mitt personliga mål (som i tidigare klasser) har varit att lyckas med minst en felfri runda. Trodde dock aldrig att vi skulle lyckas med det på självaste SM!


 



Teamet berömde min runda & kramade om mig och vi väntade alla med spänning på att resultatlistan skulle uppdateras. Tillslut kom Linda springande emot mig och skrek att jag gått felfritt med 200p. Jag trodde först hon skojade, och även om hon visade länken i sin mobil kunde jag knappt förstå det hela... Vi kikade nervöst på dem kvarvarande ekipagen och följde resultatlistan noga, till sist var alla resultat uppdaterade och guldet tillföll mig & Roy. Ofattbart! Jag vågade knappt tro det! Ville invänta prisutdelningen (2h senare) för att försäkra mig om att dem inte räknat tokigt eller haft tekniska fel. Men ganska snart insåg jag sanningen när medtävlanden och publik varmt kom och gratulerade mig, gav mig kramar, berömde vår prestation mm.

  

 

Förutom chocken så infann sig sakta men säkert en magisk känsla inom mig. Ett lyckorus, ett kvitto på all vår träning, ett bevis på min fantastiska hund Roy och mig som tränare, Team P.R.O´s upplägg och glädjen över att dessutom uppnått vårt personliga mål (felfri runda). Fina priser, applåder och ytterligare gratulationer vid prisutdelningen och Mästerskapets avslutning, många telefonsamtal, sms, och mail på hemvägen och under de kommande dagarna, ja veckorna. Tidningsintervjuer och bilder...


Det bästa av allt är att känslan finns kvar! Känslan när jag & Roy är ETT TILLSAMMANS, i nuet, i stunden, just där. Uppslukna av varandras närvaro med full koncentration och tillsammans når vi hela vägen fram, fram till ett guld. Fick ett gott råd av en medtävlande, "njut av detta lääänge, för du är Svensk Mästare ett helt år, inte bara nu".  

 


Hoppas vi ses på Rallylydnads-SM 2013, nu laddar vi om!

www.trofasthund.se

Presentation


Trofasthund

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards