Vilka föreställningar har du?

Tänk dig en värld full av möjligheter, där endast du själv väljer vad du vill göra och uppnå. En värld där du bestämmer vad du vill göra med varje dag. Hela livet. Du prioriterar saker som gör dig lycklig och får dig i balans, upplevelser som ger dig ro och harmoni, människor som ger dig glädje och energi, djur som älskar dig villkorslöst.

Tro på dig själv, jag gör det!

Jag påminner mig själv om lyckan att få leva, om lyckan att få styra mitt eget liv genom att välja det som passar mig allra bäst. Varje dag gör jag olika val, hela tiden. Som dem mest basala, vad ska jag äta till frukost? Vilka kläder passar dagens väder? Till ännu viktigare val, hur ska jag få denna dag att bli en underbar dag att njuta av? Tröttheten och huvudvärken jag vaknade med, är det något jag vill ska påverka mig? Kan jag förändra något? När jag är medvetet närvarande kan jag vara i nuet och uppleva fantastiska ögonblick! Ögonblick som för mig är just livet.

När vi känner oss stressade, olyckliga, deprimerade och misslyckade tror jag att vi blockeras av våra tankar. Våra föreställningar om hur livet ska vara. Eller en viss situation, människa, djur. Istället bör vi ställa oss frågan, hur vill JAG att det ska vara? Varför upplever jag dessa känslor och hur kan jag förändra situationen? För du kan alltid förändra situationen, ibland bara till en viss del, men det räcker långt att förändra hur du själv vill påverkas av den. Och även om vissa saker tar tid att förändra och/eller andra också påverkar, så kan du alltid förändra hur DU SJÄLV vill påverkas av situationen.

Som instruktör och coach träffar jag underbara människor dagligen, jag lär mig nya saker hela tiden och jag tror att många med mig upptäcker att djur är fantastiska läromästare vad gäller att leva i nuet. Hundar lever för stunden, ingen hund grubblar över förra veckans dåliga tävling, över morgondagens matportion eller varför det regnar när det är dags för träning. Ni känner igen att hundträning (och tävling) oftast resulterar i sämre resultat om vi inte är närvarande med våra djur i stunden. Jag har själv haft en "achilleshäl" när det gäller hoppträning med Roy, jag har alltid sett hoppen som just ett hinder, eftersom Roy gärna tjuvstartar och blir upphetsad vilket leder till avdrag. Mycket träning och olika råd har förvisso gett resultat. Men bästa resultatet kom efter att jag ändrade inställning och tankar över situationen. När jag insåg att hoppen var en möjlighet för oss att lyckas, en möjlighet att ha roligt och visa vad vi kan, så utförde vi dem bästa hoppen!

Att sluta föreställa sig negativa tänkbara scenarion och istället vara med hunden i nuet och se varje chans som en möjlighet att lyckas. Skippa katastrof-tänkandet helt enkelt. Ändra tanken och därmed känslan. När jag tävlar är det inte alltid känslan och resultatet stämmer överens, hur kan det komma sig? Antagligen för att jag har en alldeles egen känsla av att vara med min hund på banan i nuet som jag bedömer själv om den är bra eller dålig, samtidigt som en utomstående domare enbart dömer vår prestation utifrån sportens regelverk. Känslan kan vara katastrofal men poängen visa det motsatta eller tvärtom: en fantastisk känsla men enligt protokollet har vi ändå flera missar. Vad anser jag vara bäst? Självklart att både resultat och känsla stämmer, men överlag att känslan är rätt!

Ett annat exempel; en deltagare hade svårigheter att lära sin hund ligg och det tillhör historien att hunden var en Chihuahua som ogärna ligger och helst inte utomhus. Föraren var mycket duktig och en envis tränare, men största genombrottet kom efter en diskussion om hennes tidigare hundar. Det visade sig att hon haft en Irländsk varghund förut, och jag undrade förstås hur hon tränat den till att ligga ned varpå hon svarade att det kändes lättare. Eftersom hunden var av en så stor och tung ras var det naturligt att vara tydlig, bestämd och konsekvent med uppfostran. Rådet hon fick var att se på sin nya hund med dem "gamla ögonen", dvs. att träna och se på sin Chihuahua som om det vore en Irländsk varghund. Förarens kroppsspråk och känsla blev en helt annan oh plötsligt hade vi ett snyggt resultat. Att ändra sin tanke inför en situation kan alltså hjälpa oss snabbare.

Vad har Roy för tanke och känsla bakom detta uttryck?

Eftersom han inte kan tala kan vi endast spekulera i det hela. Ni har säkert redan kommit på en del relevanta svar. Jag har dock med flit inte en helt ärlig bild, eftersom ni varken ser omgivningen eller eventuella djur & föremål runt omkring honom, och inte kan vi höra några ljud. Det är därför svårt för er att gissa vad som orsakar detta beteende hos Roy. Hans blick är stadig och fokuserad, mungiporna korta, läpparna uppdragna och han visar delar av sina tänder. Vad han tänker vet jag inte men hans känsla är hotande och avvisande. Han gör inga ljud.

Faktum är att ni skymtar en röd (tom) Frolicpåse bredvid honom, och unghunden Viper är på väg fram för att nyfiket undersöka den. Jag fångar ögonblicket med kamerans hjälp då Roy utför detta beteende, responsen blir att Viper snabbt uppfattar detta och lämnar både Roy & påsen ifred.

Ett par minuter senare har något annat fångat Roys uppmärksamhet och han har lämnat påsen, Viper ser sin chans och går dit för att undersöka. Roy ser det men bryr sig inte, påsen är inte längre intressant och dämed inte värd att försvara. Det var förut, just då, i den stunden. Inte nu. Ytterligare en stund senare, leker dem tillsammans kampandes om en trasa. Viper surar inte för Roys tidigare beteende, varför skulle han göra det?

Hundarna (djuren) har mycket att lära oss människor!

Om du inte redan gjort det, så ändra inställning och tanke och våga välja det liv du själv vill ha!