Midsommar spenderade vi i föräldrarnas stuga/gård i Furudal, dalarna. Vi njöt av god mat och tog dagen som den kom så det gjorde inget att vädret mest innehöll regn och rusk. Jag blev på nytt imponerad av lilla Viper som snart är 16v och som anpassade sig utmärkt i den nya miljön. Han lärde sig snart de nya rutinerna och var noggrann med att "tala om" när han ville ut, inte en enda olycka inne! Han bemötte alla vänner och släktingar glatt och ville gärna ha kram- och pusskalas   

Vi badade vid ett tillfälle och han börjar nu bli modigare, går ut längre och längre efter Roy (som simmar glatt). Han hade även turen att få umgås med lite hundar, han lekte härligt med Schabradoren Zaida 1 år. Henne träffade han i samband med en privatlektion gällande koppelgående. Vi tränade med mekutiselen och Zaida svarade snabbt på ägarnas förändrade kroppsspråk - kul! Både Orri & Roy fick agera störning lika duktiga som allid - vad skulle jag göra utan mina kursassistenter?!  

Igår åkte jag till Svenska Hundklubben utanför Södertälje där dem arrangerade en inofficiell drop-in-tävling i rallylydnad. Eftersom sporten äntligen blir officiell 1/7 så såg jag det som ett utmärkt träningstillfälle inför vår första officiella tävling på lördag i Gnesta. Man får inte ta med sig några tidigare resultat utan alla måste börja om och tävla i nybörjarklassen med koppel, jag har därför lagt min mesta träningstid på fotgående och koppelhantering den senaste tiden. Snacka om att jag känt mig ringrostig och fumlig med kopplet. Inför starten laddade jag upp med ett kort (lyckat) pass därefter fick Roy ligga bunden i skuggan. Eftersom han påverkas en del av värme, så ville jag inte värma honom mer. Vi fick startnr 2 och precis innan vi gick in blev jag jättenervös. Insåg att det var länge sedan vi tävlade och försökte lugna mig genom några djupa andetag. Väl inne på banan kände jag mig fokuserad och Roy var mkt lyhörd för mina kommandon. Kontakten var inte gelt till min belåtenhet, men han höll sin position fint ändå. Jag trodde att vi skulle få ett par avdrag för sk= sträckt koppel och ev någon ur position eller liknande - men vilken chock jag fick när vi lyckats gå helt felfritt och därmed vann tävlingen med 100/100p.   Min bästa älskade Roy! 

Tråkigt nog hade jag ingen som filmade oss, men tack till Jenny med Doris som spontant kom och sällskapade. Viper var förstås med och var trygg både vid sidan av planen, i sin bur medan jag tävlade och själv uppbunden med mig en bit därifrån. Stjärna till honom! Extra kul att träffa härliga rallymänniskor som Anette Wallin och Katarina Strömberg. Nu laddar vi om batterierna till på lördag, då är det vår första officiella start - heja heja!

Igår åkte vi till Strängnäs för att grilla hos mina föräldrar, jag blev dock inspirerad av tanken på att SM i agility & lydnad samtidigt pågick i Sthlm, så jag tog chansen och åkte till klubben för att träna. Pga värmen lät jag Oriana stanna hos päronen tillsammans med My. Först ut var Roy, en kortare rastning och uppvärmning utanför klubbområdet och sedan in på planen för att "tävla" direkt. Jag hade inte med mig ngt material utan körde en bana i huvudet, med mycket långa fotsträckor och jag såg till att gå igenom nybörjarklassens alla moment. Självklart med koppel! Roy var mycket fokuserad och duktig, fin position och bitvis klockren kontakt, jag blev imponerad av att jag själv är smidig med kopplet trots att det var så länge sen vi tävlade kopplat. Det enda jag får se upp för är om jag berömmer Roy rejält under gång, för då kan han få för sig att vi är klara och börjar då busa med kopplet = mitt fel eftersom jag många ggr använder kopplet som belöning    oops!

Efter en mycket välförtjänt bollbelöning gick vi tillbaka till bilen för att hämta Viper som varit tyst och duktig medan vi tränade. Sedan vidare mot agilityplanen..

Roy blev överlycklig när han insåg att träningen inte var slut, och dessutom att han skulle få göra det han älskar - agility! Först fick båda gå lösa så att Roy kunde inspirera Viper att gå genom tunnlarna. Vilket ganska snart lyckades (se bilder!)

När det gällde hopp över hinder så tyckte Viper att man kunde krypa under pinnen och han brydde sig inte alls om att den gled över hans rygg och sedan ramlade av ställningen, detta gjorde han ett par ggr tills jag sänkte den ytterligare. Roy hoppade och jag hoppade över medan Viper gick runt hindret något varv. Men en frolic gjorde susen och jag lyckades t.o.m ta ett par bilder på sötnosen som sedan glatt hoppade över med mig vid sidan hindret. Viper fick vila uppbunden medan Roy fick ett för honom lyckopass då vi körde två kortare kombinationer och sedan lite hoppteknik. Mer vågade jag inte träna då han varit halt till och från, som vi inte varför. Sist fick Viper testa A-hindret, och även denna övning gjorde han med bravur. Jag la ut lite godis som han följde efter både upp och ned på andra sidan, sedan räckte det med att visa hindret så kämpade han sig glatt över! Han gillade det verkligen eftersom han själv sprang tillbaka när jag var på väg ifrån  

Väl hemma hos föräldrarna var Viper förstås trött och somnade gosigt hos pappa/gammelhusse. Oriana var glad över att få umgås med mig och hon verkar vara inne i en bra period nu min älskade dam. Några grannbarn kikade förbi och Viper hälsade glatt, så skönt med en social hund!

Måste säga att Viper är en fantastisk hund med fina egenskaper, han är redan superrolig att träna och ha med sig. Han får ständigt beröm för sitt utseende (olika färg på ögonen) och för sin sociala, lugna och trygga personlighet.    När vi kom hem sent på kvällen passade han på att hoppa upp i vår säng och gosa ned sig innan vi upptäckte honom!

I torsdags åkte jag till Hölö/Mörkö BK för att träffa mina rallykursare igen, som en extra bonusträff då dem fick klara sig utan mig på kursavslutningen då jag låg på Huddinge med en nyfödd dotter. Självklart hade jag ordnat med en vikarie, Anneli, som berömt mina kursare för deras fina insatser, och nu fick jag tillfället att se det med egna ögon. Det var som vanligt lika kul att träffa detta härliga gäng (synd att inte alla kunde närvara) och få se dem "in action". Alla började kursen utan någon som helst kunskap om sporten, och dem flesta med inställningen "enbart aktivering". Men idag är har alla desto mer kött på benen och ett par stycken har redan anmält sig till tävling och desto fler har börjat utveckla "enbart aktivering" till "kanske tävling" = superskoj tycker jag!  

Viper fick för första gången besöka en hundklubb med alla dessa hundar, skällande bilar och människor. Han skötte sig klockrent! Tidvis ensam bunden vid staketet, tidvis med Roy och emellenåt i koppel hos mig med andra hundar nära inpå. Inget skäll, gnäll eller andra busigheter. Jag är supernöjd! Han fick (ännu) mer beröm för den lugna, stabila individ han är av förarna på klubben.

I lördags fyllde jag år och det firades med tårta och öppet hus trots att jag fyller ojämnt. Många släktingar och vänner överraskade och förgyllde min dag! Hundarna skötte sig som vanligt, och även denna dag blev jag imponerad av Vipers harmoni.

Ikväll hängde jag med sambon till Agdala för nästsista kurstillfället i vallning. Det var roligt att se dem andra i gruppen och även hur bra sambon kämpade med Roy. Roy är ju hela 8år och har lagt på sig en del ovanor i vallningen och då vi inte prioriterat den hundsporten så kan man inte räkna med några vidare framsteg. Vårt mål med kursen är att sambon ska bli ännu mer insatt i vallning och vi båda ska lära oss så mkt som möjligt med Roy innan det är dags för nästa (Viper!). Roys tendens att springa och ta egna initiativ sitter fortfarande i, han blr som förbytt bland fåren och man får svettas och skrika sig hes. När han inför andra omgången lugnat ned sig och faktiskt lyssnar, går det betydligt bättre. Sambon känner som jag många ggr kännt - vad f*n håller jag på med vallning för?! Medan man nästa pass oftast blir glad & nöjd och längtar till nästa kurstillfälle.  

Viper växer så det knakar, just nu har han verkligen skjutit iväg på längden så han ser rolig ut med sina långa bakben (!). Elsa är våra bekantas boxertik på 1½ år som är full av bus, hon och Viper har utvecklat en härlig relation. Dem leker fritt och har så roligt tillsammans! Elsa anpassar sig efter hans storlek och lägger in några "boxer-slag" när så behövs, kaxiga Viper biter gärna tag i hennes skinn. Dem tumlar runt, springer, brottas och jagar varandra. Regnet som föll idag gjorde dock att kombinationen blöt och bus under altanen resulterade att båda hundarna ändrade färg till brun/grå...

Det ledde till att Viper fick sitt första skönhetsbad! Snällt stod han i badkaret och viftade på svansen medan jag shamponerade och sköljde honom. Efter det tog han sig en välförtjänt "nap" i stolen på altanen.